- idag är en sån dag då jag behöver skriva av mig, från hjärtat.

 

den 27:e juni skadade jag mig på jobbet och från den dagen har jag varit allvarligt deprimerad.

jag känner ingen livsglädje, jag gråter varenda eviga dag och jag tappar så fruktansvärt mycket hår.

en graviditet ska man njuta av , känna lycka och harmoni av.. medans jag bara gråter för att jag är deprimerad.

jag har försökt prata med folk i min närhet men jag får samma svar från varenda jävla håll

men jag gråter inte p.g.a hormoner, jag gråter p.g.a att jag är deprimerad efter olyckan.

 

hela min sommar har jag spenderat inomhus (förutom dom underbara dagarna i hedemora)
inlåst i våran lilla etta, är det konstigt om jag är deprimerad?
det enda jag vill just nu är att få ta en liten promenad, att få gå UT! själv, ensam och bara vara ifred.

 

jag har äntligen fått operationstid (väntat i två månader) så förhoppningsvis kan jag gå den 21:a augusti!

ska träffa läkare den 20:e och då tänker jag berätta hur jag mår och har mått samt att jag behöver hjälp.

för jag tänker njuta av min graviditet och jag tänker absolut inte finna mig i att må såhär.

Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)