- igår fick jag "äntligen" göra min operation.

hade tid på Falu Lasarette kl 07.15 och vi var där en halvtimme innan för att hitta rätt.

väl där blev jag tvingad att kissa två gånger innan jag skulle rullas till "operations-väntrummet".

byta om till ett sånt där as sexigt nattlinne och lägga mig ner och vänta.

haft jättesnälla sköterskor som gick igenom att allting i papperen stämde och checkade av för 546547gången att jag inte är allergisk mot någonting.

sedan var det bara att vänta på min tur.

blev hämtad av en jätte trevlig dag som rullade in mig på operationsbordet. fick dropp och ekg grejer fastklistrade på mig.

sen var det bara att vänta på narkosläkaren.

jag är fortfarande avundsjuk på dessa personer som får sova under ingreppen, själv fick jag ryggbedövning och var vaken under hela ingreppet som bara tog 30-40 minuter men det kändes som 5-6 timmar när man väl låg där.

min ryggbedövning gjorde så att jag var förlamad från naveln och neråt, en helt vidrig känsla.

man känner absolut ingen smärta i knäät när dom är där och grötar runt men du känner varenda pryl dom gör vilket gjorde mig väldigt illamående och jag försökte fokusera på allting annat men det är inte så lätt.

kirurgen och sköterskorna ryckte,drog och slet i benet och för en sekund tyckte jag att det började göra lite ont men jag sa ingenting för isåfall skulle dom säkert avbryta och ingreppet skulle ta längre tid.

sedan sa kirurgen att nu är jag klar. nu ska dom bara plåstra om dig så ska vi skicka dig till "uppvaket".

uppvaket kändes lite overkill med tanke på att jag var vaken under hela ingreppet -.-

väl på uppvaket fick jag göra ultraljud av blåsan och den fick dom lov att tömma eftersom jag inte kunde känna ifall jag var kissnödig.

dom rullade in mig i en barnsal (uppvaket för barn) där jag fick ligga helt själv och titta på teve, vilken lyx tänkte jag.

halv ett var jag tillbaka på avdelning 18 och i mitt rum! fick olika sorters saft och en smörgås att få i mig..

sen var det bara för mig att försöka få kontroll i benen, kl halv fem hade jag återfått känseln i benen och jag hade lyckats kissa på egen hand och jag fick åka hem. sköterskorna har varit fantastiska och vilket jobb dom gör.

 

 

 

jag var så jävla glad när jag låg där för att se att mina ben var raka..men efter ett par timmar hade mitt knä låst sig i samma ställning som innan och idag kan jag inte sluta gråta åt det. det känns som om jag har gjort den här operationen i onödan , att det inte är meningen att jag ska bli bra.

men jag hopppas att allt detta bara är inbillning, att det är i låst läge p.g.a svullnad och all vätska som finns där inne. men eftersom läkaren sa att jag skulle kunna gå på det samma dag så känns det såklart förjävligt.

jag har idag en väldigt dålig dag då jag bara gråter för jag orkar inte med mer smärta.

jag kräver inte att kunna springa, åka slalom eller spela fotboll. det enda jag vill är att kunna gå.

en kort liten promenad, att bara få känna att jag är påväg åt rätt håll.

jag kommer aldrig någonsin att klara av en till vaken operation, inte med de här psyket.

så just nu känns det som att en liten bön till gud inte är så fel..

 

Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)