amma för att vara bra mamma?
när man är gravid så hänger man på diverse forum / läser diverse bloggar angående allt vad "mammalivet" har att erbjuda.
ett hett ämne är ALLTID amning, det kan provocera fram det största idioterna i världshistorien har jag märkt.
just nu är jag in på bloggerskan Dessies blogg säkert 10 ggr per dag för att se outfits / läsa om hennes nya liv som nybliven mamma.
idag skrev hon ett inlägg som heter ; Jag Vill Sluta Amma
jag gillade det inlägget, hon beskriver hur det är att ha "för mycket mjölk" medans det flesta tror istället att dom har för lite.
vilket pris är man värd att betala för att amma och när ska man sänka garden för att tillåta sig själv att ge sitt barn ersättning?
jag blir jättelätt provocerad av amnings-snack eftersom jag själv inte vet hur mina bröst kommer att ställa sig till min knodd om ett par månader när jag själv sitter där med pattarna framme i vädret och antingen försöker få honom att äta eller försöker att ge fan i att dränka bebisen i all mjölk.
min mamma kämpade fruktansvärt länge med att försöka amma mig och min bror, så pass länge att det är ett mirakel att hon inte övervägde självmord.
OCH så ska jag absolut inte ha det, när tankar som "vilken dålig mamma jag är som inte ammar" börjar komma upp i huvudet har det gått för långt.
för det finns ingen som kan trycka ner en människa så stenhårt i botten som en själv.
även om man får höra från ALLA andra hur duktig man är så är det orden från din egen skalle som ekar högst.
amning för mig är viktigt och jag önskar att det kommer gå så smärtfritt som möjligt, åtminstonde att jag känner peppen från mig själv att ; det här klarar jag, kom igen nu.
att jag hittar lite styrka från mig själv samt att min sambo peppar mig på ett bra sätt.
bröstmjölk är en jävligt bra grej om man ska tänka ekonomiskt.
man behöver nästan aldrig hålla på med flaskor osv.
ersättning är fruktansvärt dyrt och alla vet ju hur ofta bebisar kan äta.
om det är så att amningen kommer att fungera för mig så som jag vill så kan jag säga att bröstpumpen kommer förbli min bästa vän.
att få se kim sitta och mata bebisen är någonting jag verkligen ser fram emot, någonting jag längtar efter,
för det är lika mycket hans bebis som det är min och jag vill också kunna sitta bredvid och bara beundra synen av honom som pappa , med sin lilla son i famnen.
är det så att bebisen blir alldeles för "tuttförvirrad" så åker flaskan bort direkt, men då har jag åtminstnde gett det en chans.
men jag hoppas innerligt att jag ska få en lyckad amning samt att jag och pumpen ska bli BFF´s.
men jag hoppas innerligt att jag ska få en lyckad amning samt att jag och pumpen ska bli BFF´s.
jag kan nästan inte vara inne på olika forum där trådar heter någonting med amning längre, jag klarade inte av att läsa kommentarerna som dessie fick på sin blogg.
folk blir som galna ifall någon kritiserar amning eller ifall någon kritiserar ersättning.
Ibland känns det som att alla mammor har rätt till att trycka ner andra mammor bara för att det valet / sättet dom ger sina barn föda på är det enda rätta och det trycker man gärna upp i ansiktet på folk.
jag är medlem på en sida som heter amningshjälpen på facebook och jag klarar verkligen inte av att läsa om alla små påhopp som det kan bli när en kvinna kämpat med amningen i sex månader och liktförbannat får skit för att hon "ger upp".
första tiden som mamma ska vara harmonisk och man ska njuta av att få vara mamma, inte behöva skuldbelägga sig för att någonting som "är så naturligt" gått åt helvete.
Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)
att kommentera mitt inlägg :)
