Mitt hjärta går sönder av dessa människor som så innerligt vill ha barn och inte kan få det.

Att dom går runt i ovisshet och undrar "varför och vad det är fel på mig" 

Dessa tankar kommer allt som oftast från kvinnor som lägger sån oerhört skuld och skam. 

Sedan jag fick barn har jag blivit så sjukt medveten om hur andra människor känner och tänker (det tackar jag gudarna för)

Idag skulle jag aldrig någonsin fråga en vän / bekant / främling ifall dom planerar barn / syskon. 

Man vet aldrig var ett par går igenom och alla är långt ifrån villiga att dela med sig utav deras tankar och erfarenheter. 

Minst en gång i veckan blir vi tillfrågade om Jin inte ska få ett syskon snart.

Varför säger man sånt? Vad angår det er? 

Tänk om någonting gick galet fel under förlossningen med Jin som gör att jag inte kan få fler barn? Någonting som jag bär på, någonting som tär på mig dag och natt!  Någonting som oroar mig så pass mycket att vi ljuger för omgivningen? 

Folk tänker aldrig så långt pga att sina egoistiska handlingar är betydligt viktigare att få svar på än att faktiskt tänka till vad man frågat en människa. 

En fråga som dessutom är extremt privat. 

Vissa vill ha en, Andra många samt en del vill inte ha barn alls.

Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)