Imorgon är det dags för rond 2 hos min psykolog eller terapeut.. Vilken titel hon har är skit samma..
Vet ni hur psykiskt påfrestande det är att bryta ner sig själv medans man håller på att bygga upp sig själv? Det är en vecka sedan jag var dit och jag har lappar ihop de största tomrummet i kroppen.. Men idag bröt helvetet lös igen. Stressen gör att min mage krampar nå fruktansvärt och smärtan ska vi inte tala om.
Jag är så arg och så jävla trött på att bära vela jävla världen på mina axlar att en dag kommer jag ta min väska och gå ut.. Och aldrig mer komma tillbaka. Så förbannat jävla trött är jag. Så psykiskt dåligt mår jag och SÅ JÄVLA ONT I KROPPEN har jag att jag inte orkar mer.
Är det någon som förstår eller lyssnar? Nej det är det inte.
Välkommen till livet som psykiskt sjuk.
Där alla säger att man får vara sjuk men absolut inte DU!

Någonting som skrämmer mig och skapat panik är om hon skulle vilja få igenom en sjukskrivning... Det är omöjligt då min SGI är nollad.. Det betyder att jag skulle få 0:- att leva på.
Vissa fattar fan inte hur bra dom har det....


Smärtan jag har i magen är fruktansvärd.
Känner att jag vill fly och att jag vill härifrån!
Tack vare fel papper hos dagmamman så får jag panikstresshämta honom imorgon... FML! Och fuck you