möte med min BVC tant.
idag ringde jag bvc för jag hade totalt glömt bort att göra det efter ultraljudet.
hon ville ha dit mig redan idag för att fylla i ett papper, förstod inte riktigt vad det var men min partner fick absolut inte närvara.
iallafall efter att ha frågat runt så var det om våldsamma förhållanden.
men när jag väl kom dit var det inte alls så utan om depression.
jag fyllde i mitt papper om hur jag har mått under graviditeten och mitt svar var varken bu eller bä.
sa även till henne att jag vill göra om testet varje gång jag är där vilket hon tyckte var jättebra.
vi gick igenom alla svaren, jag förklarade att jag förtränger hur jag mår när jag har en bra dag (som idag)
har varit så oerhört glad idag, allting har varit toppen, jag har skrattat en massa och pyret har sparkat.
små saker har gjort mig glad helt enkelt.
hon tyckte att mitt beslut var väldigt moget eftersom folk som tidigare levt med depression utan att "tagit hand om det" oftast fortfarande lever i en glad bubbla som ingen får spräcka.
jag förklarade även att jag inte själv förstår hur ledsen jag faktiskt kan vara när jag väl är glad, att när jag är glad så minns jag faktiskt inte hur dåligt jag har mått för ett tag sedan.
sedan sa hon att det bara var att ringa ifall jag mådde dåligt, eller hade några andra frågor / synpunkter.
känns toppen att hon tar "mitt problem" på så stort allvar.
men mest stolt är jag nog över mig själv som faktiskt vågat yttra mig om hur jag faktiskt har mått / mår eller min oro för hur jag kommer att må i framtiden.
vi bokade även in ett nytt möte, då jag går in i vecka 24. för då ska det testas och härjas igen.
skrev även upp mig på föräldrakurser som jag ska gå på i februari. åååh så spännande, frågan är ifall kim tycker det är lika spännande som jag, om inte annat så var min mamma mer än välkommen att följa med som stöd.
Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)
att kommentera mitt inlägg :)
