nu har jag äntligen kommit hem från falu lasarett.

var dags för ännu ett ultraljud på knodden, det efterlängtade ultraljudet att se hur mycket han växer .

jag har så oerhört svårt för "känslokalla" människor, stramisar eller kalla dom vad ni vill.

borde vara lag på att man som läkare måste vara varm och go, gärna en bull-mormor!

 

iallafall så fick jag samma tant som sist vi var in när bebisen inte rörde på sig, tänkte att hon säkert drar på charmen nu när min egna mamma var med.

lite trevligare var hon.

mamma lyckades även hålla tillbaka tårarna eftersom jag hotade med att hon får gå ut ifall hon börjar böla :P

 

hon uppskattar att han väger ca 3200g just NU och då har vi ändå 6 veckor kvar till BF.

och väljer bebisen att stanna kvar i magen så får vi räkna med att han kommer väga ca 4700g vid födsel.

och då utbrister min mamma; äh det är väl ingenting.. emmas morfar vägde 6 kilo när han föddes..

 

SEX KILO, är hon galen? det var lite info som jag inte hade en aning om.

damen som gjorde ultraljudet var dock inte orolig eller någonting sånt men att jag ska komma tillbaka till dom när april närmar sig ifall han inte har tittat ut tidigare. :) hon önskade oss all lycka till och att stora bebisar inte är ovanligt eller mer skrämmande än andra bebisar.

vissa barn är bara naturligt stora medans andra är små.

 

 

när vi var påvär därifrån så slog det mig, tänk ifall vi får en stor unge så har vi knappt kläder som passar? -.- det skulle inte föråvna mig ett dugg ifall vi får en monsterunge som redan vuxit ur alla plagg vi köpt och får därför bo i nån enstaka ärvd pyjamas :P

 

 

 

Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)