är jag sugen på livet?
vart jag än vänder mig om frågor jag behöver svar på så verkar det som amning är svaret på allt,vilket har fått mig att lessna ur totalt. oavsett om det är kramper i magen, svullna fötter eller havandeskap så verkar svaret vara "amning ":siallafall så är jag inte så säker på hur pass mycket jag vill amma längre. har kommit till insikt att mitt psyke måste få spela stor roll i hur jag kommer att göra.för en depression tänker jag inte falla ner i, därför är jag så oerhört glad att jag och Kim står på samma trappsteg när det kommer till barnets "mat". känner att jag har det rätta stödet från både kim och min Mamma.är oerhört glad över att vi köpt hem både bröstpump och flaska (blir nog att köpa fler).drömmen vore att kunna amma utan problem och att pumpa. tycker det är oerhört praktiskt att kim också få ge bebisen mat samt att det är någonting han själv ser fram emot att få göra.läste ett par trådar på familjeliv angående folk som väljer bort amning (tråden skrevs av en ammande mamma) de som ger ersättning är tydligen dumma i huvudet och att ge upp efter SJU MÅNADER av blod svett och tårar var tydligen pinsamt.. av samma anledning har jag valt att blocka "amningshjälpens Facebook sida".så fort någon blandar in ordet ersättning /flaska /napp så är man en värdelös förälder. sen när blev folk såna jävla Hitlers angående ANDRAS barn?!jag kommer endast att lyssna på min egen vilja angående amning.vad är det son egentligen är det viktiga? amning eller bröstmjölken?? min mamma har en helt underbar inställning till sitt första barnbarn, att det är bara jag som kan avgöra hur det kommer att bli och oavsett hur jag gör så är det 100% rätt.såna peppade ord skulle alla behöva höragärna ett par gånger om dagen
Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)
att kommentera mitt inlägg :)
