Alltså seriöst jag minns inte..

Iallafall, många hade en speciell åsikt angående dig.

Personligen var du min hjälte!!

Så mycket hjälp och stöd jag fick av dig genom min sen tonårings period fram tills dagen då du valde att lämna livet på jorden för att bege dig ut till världen utanför. 

Vi pratade ofta och länge om hur var när varför saker var som det var, varför vi är som vi är,varför vi gör som vi gör/gjort.

Jag saknar dig så in i helvete de dagar jag står stilla och trampar på samma ruta. Du knuffade alltid en fram i rätt riktning,  du förklarade varför vissa beslut var rätt val av mig istället för att ifrågasätta. 

Vi var (är) nog två trasiga själar som sökte en jämlik vän. Och vi fann varandra i mörkret, när ingen annan förstod.

Jag vet fortfarande vad du skulle säga om du såg min tatuering av dig på armen.."du är ju helt blåst..."

Men du skulle fortfarande förstå varför jag gjort den och du skulle retas med glimten i ögat.

Åh vad jag älskar och saknar dig!

Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)